Agda 85 år

Ja nu är det bekräftat!!
Mitt riktiga namn är Agda och jag är 85 år gammal.


Under den senaste tiden har det varit mycket halv knepiga skriverier här på bloggen.
Jag har väl skrivit hälften ungefär mest pga att jag inte vet vilka som läser och alla har väl inte lust att läsa om mitt för tillfället väldigt tragiska liv.
Här har inte skett så mycket på inredningsfronten på senare tid pågrund av sjukdommar som blivit värre och värre.


Men för att kunna uppdatera ordentligt börjar vi från början.
Som 12 åring fick jag konstiga utslag liknande vattenblåsor på hela händerna.Detta i samband med en allergisk reaktion kring ögonen samma kväll som det var "bal" (det var väl ett försök av Vättleskolan, Angered, Göteborg till att likna US of A). Efter en massa springande fram och tillbaka till olika läkare konstaterade dom då att dom fick gissa att det var antingen eksem eller svamp. Och så var det bra med det.
18 år gammal hade jag fortfarande problem med utslagen på händerna men hade även ont i lederna, på Kalanderska i Göteborg konstaterade man att jag hade reumatisk värk, men jag var alldeles för ung för att få det och dessutom var det så lite så det behövde man inte bry sig om!!
Vid 22 års ålder flyttade jag och dottern Shola till Bergen, Norge för att starta ett nytt liv. Ny miljö, nya vänner , nytt boende och nytt jobb.
Härligheten varade inte så länge då jag drygt 2 månader efter flytten började få våldsamt ont i ländryggen, så till den grad att jag inte kom ut sängen, kunde inte ens få flickan ner på dagis eller forsla mig till toaletten själv. Hur jag klarade mig , har jag än idag inte listat ut. Läkarna i Norge kunde inte hitta nåt fel på mig utan trodde att ryggsmärtan berodde på att jag kände mig utesluten och trakaserad utav chefen på mitt arbete.


Då jag inte kunde sköta mitt jobb utan vart sjukskriven nästan hela min prövotid, valde jag att flytta hem till Sverige igen.
Bodde ett tag hos mina föräldrar medans jag letade bostad. Under denna tiden träffade jag även min make och inte långt efter att vi träffats valde vi att flytta ihop.
Problemen med ryggen kom och gick.Jag sökte läkarvård men ingen visste vad det var eller ville veta vad det var. Mina misstankar om reumatismen tog man ingen notis om för som sagt
-Jag är/var för ung.


Efter att min mamma träffat en bra läkare som jobbade privat med reumatologiska sjukdomar beställde jag tid där och fick tur i oturen träffa en annan läkare än den som ägde praktiken. Han som jag fick träffa - ställde diagnosen så fort jag satte foten innan för dörren - PPP- en typ av psoriasis artrit med vattenblåsor på händer och fötter. 


Då var jag 23-24 år gammal. Och hade redan då haft sjukdomen i ca 12 år. 
Sedan dess har jag sprungit från vc till vc till reumatologen på Sahlgrenska, Göteborg, till vc till vc till vc.Och aldrig fått rätt utredning eller blivit tagen på allvar.
Sedan vi flyttade från Gbg har jag nog sprungit på våran nya vc 1 ggn i månaden. Och bara blivit sämre i kroppen. Värken i ryggen och höfterna har blivit värre. Jag kan väldigt sällan resa mig upp utan hjälp från sittande till stående.
Att klä på sig går ibland, barnen får gå på dagis så länge som dagis okejar tiden.
Nu för ca 3 månader sedan efter ett par sprutor med kortison in i vänstra höften, ny medicin osv. Var det en läkare som beslöt sig för att det kanske var dags för en utredning. Vi började med en skiktröntgen av rygg och vänstra höften.




I förr går var jag tillbaka på återbesök hos min läkare på vc efter 6 veckors sjukskrivning och ytterligare ny medicin. 
Innan mitt återbesök har jag kommit i kontakt med sjukgymnastiken som i sin tur kontaktade Hjälpmedelscentralen som har varit på hembesök och förset mig med olika hjälpmedel som kanske kan underlätta min vardag - en specielkudde att sitta på, ett glidlakan till sängen så jag förhoppningsvis ska kunna byta ställning lättare på natten och en sittbräda i badkaret som underlättar genom att jag inte behöver kliva i badkaret längre utan kan glida i!
Smärtan sitter kvar, medicinerna hjälper inte och utredningen fortsätter.
När jag var där fick jag svar på min skiktröntgen - min vänstra höft är likvärdig med en 83 årings.
Min läkare sa att dom aldrig / väldigt väldigt sällan får  in fall där en 32 årings höft ser ut som min.
Höftleden är helt förstörd och skulle behöva bytas ut.
Men jag är för ung och får knapra tabletter tills jag är drygt 50 och då kanske man kan byta ut den.


Tack för det televerket.


Härmed byter jag nu då namn till agda83. Kanske borde jag byta bloggnamn oxå.. ;-) 


Linda