Sitter framför nyheterna med NRK och tittar på vad som händer/hänt i Oslo och på Utöya.
Hur fruktansvärt som helst.
Hur kan man?!?
Norge finns i mina tankar.
fredag 22 juli 2011
torsdag 21 juli 2011
Agda 85 år
Ja nu är det bekräftat!!
Mitt riktiga namn är Agda och jag är 85 år gammal.
Under den senaste tiden har det varit mycket halv knepiga skriverier här på bloggen.
Jag har väl skrivit hälften ungefär mest pga att jag inte vet vilka som läser och alla har väl inte lust att läsa om mitt för tillfället väldigt tragiska liv.
Här har inte skett så mycket på inredningsfronten på senare tid pågrund av sjukdommar som blivit värre och värre.
Men för att kunna uppdatera ordentligt börjar vi från början.
Som 12 åring fick jag konstiga utslag liknande vattenblåsor på hela händerna.Detta i samband med en allergisk reaktion kring ögonen samma kväll som det var "bal" (det var väl ett försök av Vättleskolan, Angered, Göteborg till att likna US of A). Efter en massa springande fram och tillbaka till olika läkare konstaterade dom då att dom fick gissa att det var antingen eksem eller svamp. Och så var det bra med det.
18 år gammal hade jag fortfarande problem med utslagen på händerna men hade även ont i lederna, på Kalanderska i Göteborg konstaterade man att jag hade reumatisk värk, men jag var alldeles för ung för att få det och dessutom var det så lite så det behövde man inte bry sig om!!
Vid 22 års ålder flyttade jag och dottern Shola till Bergen, Norge för att starta ett nytt liv. Ny miljö, nya vänner , nytt boende och nytt jobb.
Härligheten varade inte så länge då jag drygt 2 månader efter flytten började få våldsamt ont i ländryggen, så till den grad att jag inte kom ut sängen, kunde inte ens få flickan ner på dagis eller forsla mig till toaletten själv. Hur jag klarade mig , har jag än idag inte listat ut. Läkarna i Norge kunde inte hitta nåt fel på mig utan trodde att ryggsmärtan berodde på att jag kände mig utesluten och trakaserad utav chefen på mitt arbete.
Då jag inte kunde sköta mitt jobb utan vart sjukskriven nästan hela min prövotid, valde jag att flytta hem till Sverige igen.
Bodde ett tag hos mina föräldrar medans jag letade bostad. Under denna tiden träffade jag även min make och inte långt efter att vi träffats valde vi att flytta ihop.
Problemen med ryggen kom och gick.Jag sökte läkarvård men ingen visste vad det var eller ville veta vad det var. Mina misstankar om reumatismen tog man ingen notis om för som sagt
-Jag är/var för ung.
Efter att min mamma träffat en bra läkare som jobbade privat med reumatologiska sjukdomar beställde jag tid där och fick tur i oturen träffa en annan läkare än den som ägde praktiken. Han som jag fick träffa - ställde diagnosen så fort jag satte foten innan för dörren - PPP- en typ av psoriasis artrit med vattenblåsor på händer och fötter.
Då var jag 23-24 år gammal. Och hade redan då haft sjukdomen i ca 12 år.
Sedan dess har jag sprungit från vc till vc till reumatologen på Sahlgrenska, Göteborg, till vc till vc till vc.Och aldrig fått rätt utredning eller blivit tagen på allvar.
Sedan vi flyttade från Gbg har jag nog sprungit på våran nya vc 1 ggn i månaden. Och bara blivit sämre i kroppen. Värken i ryggen och höfterna har blivit värre. Jag kan väldigt sällan resa mig upp utan hjälp från sittande till stående.
Att klä på sig går ibland, barnen får gå på dagis så länge som dagis okejar tiden.
Nu för ca 3 månader sedan efter ett par sprutor med kortison in i vänstra höften, ny medicin osv. Var det en läkare som beslöt sig för att det kanske var dags för en utredning. Vi började med en skiktröntgen av rygg och vänstra höften.
I förr går var jag tillbaka på återbesök hos min läkare på vc efter 6 veckors sjukskrivning och ytterligare ny medicin.
Innan mitt återbesök har jag kommit i kontakt med sjukgymnastiken som i sin tur kontaktade Hjälpmedelscentralen som har varit på hembesök och förset mig med olika hjälpmedel som kanske kan underlätta min vardag - en specielkudde att sitta på, ett glidlakan till sängen så jag förhoppningsvis ska kunna byta ställning lättare på natten och en sittbräda i badkaret som underlättar genom att jag inte behöver kliva i badkaret längre utan kan glida i!
Smärtan sitter kvar, medicinerna hjälper inte och utredningen fortsätter.
När jag var där fick jag svar på min skiktröntgen - min vänstra höft är likvärdig med en 83 årings.
Min läkare sa att dom aldrig / väldigt väldigt sällan får in fall där en 32 årings höft ser ut som min.
Höftleden är helt förstörd och skulle behöva bytas ut.
Men jag är för ung och får knapra tabletter tills jag är drygt 50 och då kanske man kan byta ut den.
Tack för det televerket.
Härmed byter jag nu då namn till agda83. Kanske borde jag byta bloggnamn oxå.. ;-)
Linda
Mitt riktiga namn är Agda och jag är 85 år gammal.
Under den senaste tiden har det varit mycket halv knepiga skriverier här på bloggen.
Jag har väl skrivit hälften ungefär mest pga att jag inte vet vilka som läser och alla har väl inte lust att läsa om mitt för tillfället väldigt tragiska liv.
Här har inte skett så mycket på inredningsfronten på senare tid pågrund av sjukdommar som blivit värre och värre.
Men för att kunna uppdatera ordentligt börjar vi från början.
Som 12 åring fick jag konstiga utslag liknande vattenblåsor på hela händerna.Detta i samband med en allergisk reaktion kring ögonen samma kväll som det var "bal" (det var väl ett försök av Vättleskolan, Angered, Göteborg till att likna US of A). Efter en massa springande fram och tillbaka till olika läkare konstaterade dom då att dom fick gissa att det var antingen eksem eller svamp. Och så var det bra med det.
18 år gammal hade jag fortfarande problem med utslagen på händerna men hade även ont i lederna, på Kalanderska i Göteborg konstaterade man att jag hade reumatisk värk, men jag var alldeles för ung för att få det och dessutom var det så lite så det behövde man inte bry sig om!!
Vid 22 års ålder flyttade jag och dottern Shola till Bergen, Norge för att starta ett nytt liv. Ny miljö, nya vänner , nytt boende och nytt jobb.
Härligheten varade inte så länge då jag drygt 2 månader efter flytten började få våldsamt ont i ländryggen, så till den grad att jag inte kom ut sängen, kunde inte ens få flickan ner på dagis eller forsla mig till toaletten själv. Hur jag klarade mig , har jag än idag inte listat ut. Läkarna i Norge kunde inte hitta nåt fel på mig utan trodde att ryggsmärtan berodde på att jag kände mig utesluten och trakaserad utav chefen på mitt arbete.
Då jag inte kunde sköta mitt jobb utan vart sjukskriven nästan hela min prövotid, valde jag att flytta hem till Sverige igen.
Bodde ett tag hos mina föräldrar medans jag letade bostad. Under denna tiden träffade jag även min make och inte långt efter att vi träffats valde vi att flytta ihop.
Problemen med ryggen kom och gick.Jag sökte läkarvård men ingen visste vad det var eller ville veta vad det var. Mina misstankar om reumatismen tog man ingen notis om för som sagt
-Jag är/var för ung.
Efter att min mamma träffat en bra läkare som jobbade privat med reumatologiska sjukdomar beställde jag tid där och fick tur i oturen träffa en annan läkare än den som ägde praktiken. Han som jag fick träffa - ställde diagnosen så fort jag satte foten innan för dörren - PPP- en typ av psoriasis artrit med vattenblåsor på händer och fötter.
Då var jag 23-24 år gammal. Och hade redan då haft sjukdomen i ca 12 år.
Sedan dess har jag sprungit från vc till vc till reumatologen på Sahlgrenska, Göteborg, till vc till vc till vc.Och aldrig fått rätt utredning eller blivit tagen på allvar.
Sedan vi flyttade från Gbg har jag nog sprungit på våran nya vc 1 ggn i månaden. Och bara blivit sämre i kroppen. Värken i ryggen och höfterna har blivit värre. Jag kan väldigt sällan resa mig upp utan hjälp från sittande till stående.
Att klä på sig går ibland, barnen får gå på dagis så länge som dagis okejar tiden.
Nu för ca 3 månader sedan efter ett par sprutor med kortison in i vänstra höften, ny medicin osv. Var det en läkare som beslöt sig för att det kanske var dags för en utredning. Vi började med en skiktröntgen av rygg och vänstra höften.
I förr går var jag tillbaka på återbesök hos min läkare på vc efter 6 veckors sjukskrivning och ytterligare ny medicin.
Innan mitt återbesök har jag kommit i kontakt med sjukgymnastiken som i sin tur kontaktade Hjälpmedelscentralen som har varit på hembesök och förset mig med olika hjälpmedel som kanske kan underlätta min vardag - en specielkudde att sitta på, ett glidlakan till sängen så jag förhoppningsvis ska kunna byta ställning lättare på natten och en sittbräda i badkaret som underlättar genom att jag inte behöver kliva i badkaret längre utan kan glida i!
Smärtan sitter kvar, medicinerna hjälper inte och utredningen fortsätter.
När jag var där fick jag svar på min skiktröntgen - min vänstra höft är likvärdig med en 83 årings.
Min läkare sa att dom aldrig / väldigt väldigt sällan får in fall där en 32 årings höft ser ut som min.
Höftleden är helt förstörd och skulle behöva bytas ut.
Men jag är för ung och får knapra tabletter tills jag är drygt 50 och då kanske man kan byta ut den.
Tack för det televerket.
Härmed byter jag nu då namn till agda83. Kanske borde jag byta bloggnamn oxå.. ;-)
Linda
lördag 16 juli 2011
Slut
Har idag kommit hem efter ett par dagar hemma hos mamsen och papsen.
Att man kan bli så trött av att vara borta och vila upp sig!
Tröttare än när jag for.
Maken var hemma och fixade med vatten och rör.
Men trevligt har vi haft det!
Skrev ju för ett par dagar sedan om att - Vi är på modet , nu är artikeln här.
Klicka på texten Vi är på modet och klicka fram till sidan 12 så hittar ni både bilder och text på våran familj.
Tyvärr är jag inte så duktig så jag kan lägga in det här.
Och dottern som skulle hjälpa mig har flytt hemmet för övernattning hos en tjejkompis.
Själv blir det till att ta nattlampan och gå och lägga mig och läsa min bok.
Och kramas med maken som jag saknat så!!
Godnatt på er och fortsatt trevlig lördagskväll
Linda
Att man kan bli så trött av att vara borta och vila upp sig!
Tröttare än när jag for.
Maken var hemma och fixade med vatten och rör.
Men trevligt har vi haft det!
Skrev ju för ett par dagar sedan om att - Vi är på modet , nu är artikeln här.
Klicka på texten Vi är på modet och klicka fram till sidan 12 så hittar ni både bilder och text på våran familj.
Tyvärr är jag inte så duktig så jag kan lägga in det här.
Och dottern som skulle hjälpa mig har flytt hemmet för övernattning hos en tjejkompis.
Själv blir det till att ta nattlampan och gå och lägga mig och läsa min bok.
Och kramas med maken som jag saknat så!!
Godnatt på er och fortsatt trevlig lördagskväll
Linda
torsdag 14 juli 2011
....
Det finns vänner och så finns det vänner!!
Jag tycker om mina vänner och ni finns i mitt hjärta.
Just ni som ställer upp i vått och torrt. Som vet sådant som inte alla andra vet.
Och själsfränder, en speciellt som det känns som att vi är mer lika än man kunnat ana.
Roligt hur livet faller sig.
Nu tar jag en paus från renoveringskaos och ger maken en stund att andas.
Mormor och mopapa here we come!
Först var det det dära mötet bara.
Linda
Jag tycker om mina vänner och ni finns i mitt hjärta.
Just ni som ställer upp i vått och torrt. Som vet sådant som inte alla andra vet.
Och själsfränder, en speciellt som det känns som att vi är mer lika än man kunnat ana.
Roligt hur livet faller sig.
Nu tar jag en paus från renoveringskaos och ger maken en stund att andas.
Mormor och mopapa here we come!
Först var det det dära mötet bara.
Linda
onsdag 13 juli 2011
Ett inbokat möte
Idag blev det äntligen av.
Pga någon influensa liknande historia har vi senaste veckan fått boka om ett möte 3 ggr.
Nu idag är vi äntligen friska och smittfria.
Mötet var med en journalist från just
som var här för att göra en artikel om oss som 3 barns familj.
Mycket trevligt.
Imorgon får jag antagligen artikeln mailad till mig för att godkänna det som skrivs innan det kommer i tidningen.
Spännande!!
Efter mötet med Bt fick jag ett samtal mycket snabbare än vad jag trott.
Hjälpmedelscentralen skall komma och göra hembesök.
Kolla lite vad jag behöver osv.
Sen får vi se vart detta leder..
Inte lika roliga nyheter kanske men sådant är livet.
Sjukskrivningen just nu underlättar.
Har ingen aning om hur jag skulle klara mig annars!!
Nog om det.
Nu skall jag lura 2 små mellan åldrarna 2-4 och låtsas som att dom missat godnattsången.
För nu är mamman trött!!
Linda
Pga någon influensa liknande historia har vi senaste veckan fått boka om ett möte 3 ggr.
Nu idag är vi äntligen friska och smittfria.
Mötet var med en journalist från just
Mycket trevligt.
Imorgon får jag antagligen artikeln mailad till mig för att godkänna det som skrivs innan det kommer i tidningen.
Spännande!!
Efter mötet med Bt fick jag ett samtal mycket snabbare än vad jag trott.
Hjälpmedelscentralen skall komma och göra hembesök.
Kolla lite vad jag behöver osv.
Sen får vi se vart detta leder..
Inte lika roliga nyheter kanske men sådant är livet.
Sjukskrivningen just nu underlättar.
Har ingen aning om hur jag skulle klara mig annars!!
Nog om det.
Nu skall jag lura 2 små mellan åldrarna 2-4 och låtsas som att dom missat godnattsången.
För nu är mamman trött!!
Linda
tisdag 12 juli 2011
Spännande Känsla
Ett pirr infinner sig numera dagligen i min mage.
Vi (maken, jag dikterar mest) har börjar med barnens nya sovrum.
Möbler som stått där inne är numera sålda på den ökända sidan Blocket.
Kartonger fylls med grejor, påsar med skit slängs. Gud så skönt det är att kunna sortera samtidigt och göra sig av med en massa bråte.
Fula träfärgade dörrar målas vita.
I flera dagar har han gått in i rummet med ett jätte leende - jag är pappan, detta är mitt rum och jag vill vara i fred.
Undra vem han fått det ifrån ;-)
Som det anas på bilderna är Theans halva av rummet tapetserat, listerna är målade till 90 % i rummet och dörrarna har ikväll fått sin andra strykning.
Plus en möbel som skiftat färg.
Det går verkligen framåt och alla som är stora nog att förstå vad som ska ske är väldigt väldigt glada.
Shola räknar dagarna tills hon får ta över nattningen av lilla syster.
Ja detta skall nog bli riktigt lyckat.
Bara maken orkar med. Staketet har ju hux flux flugit upp oxå.
Tack älsklingen!
Linda
måndag 4 juli 2011
Vi är visst på modet!
Att ha 3 barn är ju modernt.
Så vi är visst uber coola här ute i skogen.
Och nu kommer en viss lokal tidining och gör en intervju med just denna uber coola 3 barns familjen.*S*
För oss har det väl kanske inte så mycket med vad som är modernt att göra som gjorde att vi skaffade 3/4.
Den 4de hänger med oss lite då och då när tid,pengar och lov finns, men framför allt när hon har lust.
Utan det hade ju faktiskt mer med våran kärlek till varandra att göra och det faktum att vi tycker om att rulla runt i sänghalmen ;-D
Nu blir det nog till att fixa sig en kopp med kaffe och ta hand om sjuka barn som gäller.Går nåt på förskolan igen som båda barnen lyckades dra på sig dagarna innan semestern och påbörjar ju därför lovet sjuka!
Bädda rent i sängar eller sticka är den stora frågan!
Linda
Så vi är visst uber coola här ute i skogen.
Och nu kommer en viss lokal tidining och gör en intervju med just denna uber coola 3 barns familjen.*S*
För oss har det väl kanske inte så mycket med vad som är modernt att göra som gjorde att vi skaffade 3/4.
Den 4de hänger med oss lite då och då när tid,pengar och lov finns, men framför allt när hon har lust.
Utan det hade ju faktiskt mer med våran kärlek till varandra att göra och det faktum att vi tycker om att rulla runt i sänghalmen ;-D
Nu blir det nog till att fixa sig en kopp med kaffe och ta hand om sjuka barn som gäller.Går nåt på förskolan igen som båda barnen lyckades dra på sig dagarna innan semestern och påbörjar ju därför lovet sjuka!
Bädda rent i sängar eller sticka är den stora frågan!
Linda
lördag 2 juli 2011
En riktig flickdröm
Förvaringsväskor från Nellys utförsäljning
Tapet Rusta.se
Makens semester börjar på måndag. Just nu har han bara helg ;-)
Efter helgens vilande sätter väl allvaret igång igen.
Ingen rast och ingen ro när man bor i hus.
Staketet skall byggas klart. Virket ligger i drivor utanför huset.
Men det skall oxå bli 2 rum av ett.
Garderober skall sättas ihop, väggar skall spacklas, målas och tapetseras, fula rör skall döljas, flytta möbler, målas lister och så piff piff piff.
Det sista är väl min del .
Tyvärr håller inte orken till allt det andra så det får maken ta. En underbar make man har som gör det.
Han vet att det blir värt det i slutändan.
Åh så skönt det kommer att bli för barnen att få ett kryp in som "bara" deras egna.
Ett skynke bort finns storebror/lillasyster!!
Hade planerat klart barnens rum, sen idag när det var dags att inhandla tapeter kunde jag bara ta till Thean.
Hittade en ny tapet till Milos rum , men som jag var tvungen att suga en stund på.
Thea hittade en annan som hon nog hellre hade valt men det är väl tur att hon fortfarande är såpass liten att hon inte lärt sig den gyllene regeln - att kunna förhandla....
Annars hade vi lätt kommit hem med denna...
Näää fy bövelen!!
Någon måtta får det vara på härligheten. Är hon hjärntvättad med Hello Kitty eller vad tror ni?!? Maken och Thean ligger just nu och tar sig varsin hacienda på soffan, senare under kvällen skall vi till Thea och Miltons älsklings Tonny och frugan Maria på grillkväll.
Först blir det en dusch och sminkning för mamman.
Kanske så man skulle gå naken och låta svetten droppa från en så kvavt som det är.
Det skulle väl vara nåt!
Linda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)