Så skön!

Har precis kommit in efter en stund ute i trädgården med barnen , maken och en kopp kaffe.
Tillsammans har dom fixat det mest och ställt upp till 120 %.
En riktigt härlig dag  - började med gemensam städning av övervåningen (jag stod mest och pekade på vad maken behövde göra), lunch, sen fixade vi kaffe och begav oss ut.


Maken fick äntligen ungarnas sandlåda på plats. 
En rabatt grävdes upp, gamla rosen buskar som förra ägaren inte tagit speciellt bra hand om, grävdes upp och kastades.
Istället för rosenbuskar blev det löjtnantshjärtanen  och höstfloxen som fick ta plats i rabatten.
Shola och Milton krattade en massa löv, byggde sandslott med Thea och fortsatte sedan krattandet. 
Thea byggde bo i sandlådan.


Och själv stod jag och tittade på. ;-)
Vad skönt det är ibland, att bara ge sig hän och verkligen göra som man blir tillsagd.
Det vill säga att göra ingenting.


Bättre är det inte än att jag råkade ut för ytterligare en olyckhändelse imorses.
Igår fick jag åka in till Vc och fick en kortison spruta i höften.
Idag satte jag mig med all min kraft på en sticka - ni vet en sådan som man stickar strumpor med.
Mhmm - och det sluta inte med att jag satte mig på den och så var det klart.
Nää!!
Den jäveln pierca mig rakt in i skinkan en si så där ½ cm kanske.
Det läskigaste var nog att dra ut den och inte koppla att den faktiskt satt fast förräns den typ sa - slurp och var ute!!


Som tur är har jag världens bästa make - som eg inte tycker om varken sår eller blod, men som endock lappade ihop min lilla skinka.