Ljuvliga Lila

Efter att ha suttit och virkat på en del projekt fick jag för mig att prova på att sticka istället.

Har planer på ett kommande projekt inom stickning men ville värma upp mig lite först och ev minnas lite från förr.

Jag har alltid tyckt om handarbete.

Och pysslade en del med det i min ungdom...

Va härligt det lät då.

Gammal som gatan är en.

Efter att ha köpt hem garn, stickor och mönster blev det dessa små tossor.

Eg var dom tänkta till Thea .- Som har ärvt mammans fötter och ligger på en 20 i storlek trots att hon blir 2 i år.

Dessa skulle kanske passa bättre till en med storlek 18-19.

Håll utkik, Tanken blev ju nu då att lotta ut dom.

Färgen kommer inte alls till sin rätt.

Detta kort är utan blixt, med blixt blev dom ljusblå vilket inte stämmer för 5 öre.

Färgen är lik en underbart lila ljung.

Funderar även på att provsticka dessa i vuxen storlek. 
Hur gosiga som helst i Ullgarn.
Varmt och gott om fötterna.


Linda

Like a Glove

Trots att det oftast är en si så där  -10 grader ute börjar som sagt våren krypa sig in i nerverna.

Börjar bli lite trotsigt otålig och vill ha sol och värme.

Nu!!

Helst igår redan.

Årets fröer står planterade på fönsterbrädan.

Nu är det vårens och sommarens mode som spanas in.

Köps, provas, skickas tillbaka och köps nytt!

Lite som fått komma in i garderoben är dessa fynd från Hm . 

 Tunikan är i en sådan där härlig -" what color is it" färg. En blandning mellan mörk choklad brun, svart och grå. På hemsidan heter den dock mörkgrå.

Mer väntas hem.
Eftersom jag genom årens lopp har fått acceptera att jag har en viss för kärlek till blått så blir garderoben även detta år följt av en blå tråd.
Eg tycker jag inte om blått. 
Men som sagt av någon konstig anledning är det det som hamnar i både garderoben och inredningen..
Och visst det ger mig nog någon typ av lugn..
Men att det är favorit färgen skulle jag aldrig säga.


Däremot passar kanske ordspråket bättre på att beskriva situationen
 - Actions speak louder than words.

Linda

Ett tragiskt öde

Fick igår reda på att Min brors bror dött.

Vi är en ganska splittrad familj i grunden. 

Många halvsyskon och en del låtsas syskon.

Mina tankar finns hos min bror och hans barn. 

Det är förmodligen dom som lider mest i detta.

Hoppas att det klaras upp och att rätt person får rätt straff.

Blått blir Vitt blir Brunt

Strax innan jul fick Milo man sig en ny säng.

Jag hade ju lovat maken att inte göra om förra julens misstag

- att åka på mellandagarna till Ikea när det var tonvis med snö ute och handla möbler.

Så jag gjorde det innan jul denna gången istället ;-)

Sist resulterade handlingen i att vi kom hem med en fylld bil, men ingen som helst möjlighet att köra upp till dörren. Istället fick vi hala och dra dessa fördömda paket på en plastpåse upp för backen.

Denna gång kom jag upp för backen, fick hjälp av grannens make att lyfta in paketet från bilen och började montera..

Det var ett helvete!!

Ensam med 3 barn (maken var på skidresa) sängen skulle monteras upp i hemlighet.

Det gick ju inte riktigt som planerat.

Om jag ska berätta den riktiga sanningen så slutade det väl eg med att maken fick komma hem från skidresan och montera säng.

Nu var jag alldeles för ärlig. 

Ett ögonblick av svaghet!

Från början såg sängen ut så här. 

I mellandagarna stannade barnen kvar hos mormor och morfar och arbetet kunde så sakta börja.
Sängen blev vit. 
För ovanlighetens skull menar jag.
Milton vill ha den brun säger han.
Men nää där går gränsen.
Svart kanske. Bara kanske, ev i så fall när nya rummen är klara.
Dock är den inte klar och nu inväntar vi nästa tillfälle då mamman min känner sig så ok i handen att hon kan ta barnen en helg.
Då ska den målas klar.

Under sängen har jag hängt upp ett stormönstrat tyg, Milo man har sedan yttepytte liten haft någon förkärlek till grönt. 

Och då fick det bli det!

Mamman älskar, ja verkligen älskar turkost..

Eftersom killen inte är så himla stor, varken i ålder eller storlek 

satte vi upp ett par handtag på sängen för att han lättare skulle kunna ta sig upp och ner.

Det funkar riktigt bra faktiskt.

Makens idé och jag var väl inte den lyckligaste i stan när jag sa ja till att Milton säkrare skulle kunna ta sig upp och ner.

Men jag får erkänna så här i efterhand att det blev inte så fruktansvärt fult som jag trodde.

Gud vilket svagt ögonblick jag är i. 

Det är väl riktig tur att maken inte läser min blogg om jag inte tvingar honom.

Att erkänna att han har rätt och jag fel...

Det är stora grejor det!!

Linda

I Kärlekens Tecken

Alla hjärtans dag var ju i måndags. 

Vi "firade" inte på nåt speciellt sätt.

Jag njuter mer av att få en blomma på en annan dag. 

Det känns så konstlat att tvinga fram en blombukett eller liknande bara för att det ska vara så.

Det vi gjorde var att äta Iransk mat. 

Maken älskar maten från sitt hemland.

Igår kom jag hem med presenter till hela familjen.

Milo man skulle ju firas för att ha klarat det här blöjslutandet så bra.

Maken (och jag) fick en fin fin orkidee, orkideen var till mig, färgen på blommorna till maken ;-)

Foton : Linda 

När jag ställde blomman i fönstret bredvid min gamla - ca 6 år gammal märktes en klar skillnad. 
Min gamla som jag tror mått bra mår nog inte så bra iallefall.
Nu står den på vattning och jag hoppas den rycker upp sig.


Från bottenvåningen hörs en massa skrik. 
Sholas pyamas party pågår för fullt.
Resten av familjen sover och själv är jag nog hög på koffein.
En kopp spontan kaffe med grannen gjorde att jag nog blev överdoserad.
Hoppas på att kunna somna någorlunda idag iallefall.


Ibland ramlar det in lite kommentarer.
Dom är riktigt uppskattade. 
Så det värmer att se att ni som är här och läser faktiskt vågar sätta ett namn/ sida på er.


Kram Linda

Dagen före Stormen

I kökssoffan ligger det ca 1,1 kg lösgodis som är förbjudet att röra.

Det tillhör Shola.

Imorgon skall hon ha pyamasparty och twiligt kväll. 

6 st 10 åringar som skall ha film kväll med chips, dipp, dricka , godis och en massa kul.

Undra om mamman får vara med.

Jag som annars brukar kunna hålla mig, eller inte känna nåt sug alls efter godis. 
2 kvällar i rad har jag nallat från hennes påse.
Någon blir utan nån grej för den ligger i min mage.


Idag var jag ju tvungen att köpa hem en hink själv med lösgodis. 


Kvälls mys med en hink godis, slötittande på tv och lite virkande. Så skönt att få slappna av när barnen äntligen sover.


<3 Linda

Ny vecka, nya händelser.

Denna veckan har inte vart så där toppen bra.
Mestadels av veckan är kvar så jag hoppas på att den bara kan bli bättre.


Stora tösen rasa omkull här i måndags, Helt från blå himmel.
Hon skulle komma och hjälpa mig i köket och medans hon närmar sig pratar hon med mig.
Precis vid tröskeln "ramlar" hon.
Jag trodde först att hon skojat med mig och skulle låtsas slå sig.
Sen märkte jag att hon inte rörde sig. 
Alls!!


Ögonen bara stirrade rakt ut i tomma intet och hon såg riktigt läskig ut.
Vilken panik jag fick.
Ungen hade svimmat. Och föll handlöst ner i golvet, gjorde en volt på vägen ner och det är ju tur att hon inte skadade sig mer än hon gjorde.
I det fallet så här i efterhand hade det kunnat gå riktigt illa.


Tankarna har cirkulerat i huvudet på mig i efterhand om vad det var som hände, om det verkligen var svimma hon gjorde eller om det vart nåt annat.


Igår fick hon gått iväg och gjort EKG och tagit lite olika prover.
Enligt läkaren så var allt i sin ordning och vi kan sluta oroa oss.
Lättare sagt än gjort!


Igår kväll visade det sig att Miltons favorit blöjor tagit slut
 - ja han har favvo blöjor.
Dom andra som  vi hade är up and go variant men han vägrar att använda dom.
Så han fick valet att sova i kalsonger eller i blöjan. 
Han valde kalsonger...
Klädde sängen med plast och handdukar utifall att olyckan skulle vara framme.
Natten har gått perfekt. Han har klarat sig helt galant!


Så stolt över min numera snart stora kille, så duktigt att skifta över natten så där bara.


Nu är det dags för mig att åka till läkaren och sedan besiktiga bilen... Igen!!


Linda