Hur ska man te sig?

Känner att dom sista veckorna av bloggande var mest en kräkruta.
En sådan där där man bara spyr ut en massa galla om allt jobbigt som händer för tillfället/ alltid.


Just nu går vi/ jag(För det är ju bara jag som bloggar) igenom en riktigt jobbig period i livet.
Alldeles för mycket skit som händer en personligen och inom familjen.
Inte mycket tid till att tänka på varken inredning, renoverande, planterande av fröer osv osv.
Allt vaken tid går till att mest orka.


Och jag vet inte riktigt huru vida jag jag fortsätta spy min galla i min egen blogg eller om man skall separera bloggliv och privatliv.
Kikar man runt på andra bloggar så är det många som lever "dubbel liv" och aldrig skriver om nåt tråkigt i sina bloggar.
Men å andra sidan har jag aldrig varit enbart en inrednings/pyssel/ blogg.


Så ni som inte vill läsa om tråkigheter får sluta läsa nu!!


Tror att jag precis bestämde mig för hur jag ska ha det i min blogg. *S*
Här får ni läsa om nästintill allt. 


Efter min roliga tandhändelse här i veckan, kom nästa grej.
Min käre far gick och ramla igen.. Ja.. 
Verkligen igen.
Jag tror det är 4 ggn på ett par veckor.
Ibörjan av året drog han på sig en spricka i bäckenet.
Nu bröt han vadbenet. 
Ligger på sjukhus och skall/ skulle ev opereras på måndag.
Igår var jag där med barnen och mormor.
Inte alls kry den gamle gubben.


Inatt skedde det som inte fick ske.
Han kräktes och jag antar att man inte hade såpass koll på patienterna så han har legat i sina spyor , gud vet hur länge, och lyckats få ner det i lungorna.
Fick köras akut till ett annat sjukhus 3:30 imorse och ligger numera på intensiven.
Vad som komma skall är ett mysterium.
Så som jag fungerar har jag redan ställt mig in på det värsta. 
Ringt runt till syskon / eller ja min bror iallefall, syrran sköter morsan om. Och förvarnat.
Informerat om att det kanske är dags att fixa allt nu..


Själv skulle jag ju in och operera handen på tisdag morgon.
Kände mig lite osäker på att lägga mig under kniven med en pågående infektion i kroppen.
Så jag ringde runt och frågade hur jag skulle gå tillväga.


Den korkade människan på op planeringen  tyckte att 
 - ja vill du avboka så har du kanske inte problem med handen trots allt.


Öhh... JO visst fasiken har jag det. Men inte så jag tänker sätta livet på spel och kanske förvärra den infektion jag för tillfället har för att fixa handen.....


Jaha, du menar så...


Nötter!!


Efter samtal med henne och läkaren som skulle operera så kom det ju fram att han inte tänkte operera mig förrens tanden är fixad och läkt.
Så nu blir det framskjutet en månad eller så.
Och tandfixandet fick jag en ny tid till med en gång när jag ringde och berättade.
Så lite mer än 1 vecka kvar så är det klart!
Skönt.


I soffan bredvid min sitter en ursketen Milo, med ögon som går i kors men som inte vill sova.
Thean däckade på soffan för ca 1 timma sedan.
Shola är i gbg hos mormor och kommer hem imorgon.
Hoppas att Milo man kan sluta sina små snart och jag kan studsa ner på nedervåningen och fixa i Sholans rum så det är klart tills imorgon.


(När sista meningen skrevs sitter han faktiskt och små däckar, ni vet så där - man somnar, känner när huvudet ramlar framåt, öppnar ögonen ,kämpar med att hålla sig vaken en stund till osv osv)


 Ha en underbar lördags kväll. 
Här ska jag som sagt försöka orka med lite fixande innan kroppen hojtar till att det är natti natt.
Ett snack med bästa fröken P ska klämmas in oxå. 
Somna nu barn. Somna!!

7 Ronder Med Mike Tyson

Har sedan i lördags haft ont i munnen och käken.

I måndags kände jag mig lite uppsvullen, Både svullnaden och smärtan blev värre under eftermiddagen/kvällen.

Fick en akut tid till jourcentralen, där dom inte hade en aning om vad det var..

Läkaren som träffade mig skrev ut en remiss till öron, näsa ,halsmottagningen dagen därpå.

Dvs igår.

Hängde på Borås Lasarett näst intill hela dagen och blev skickad runt som en galning.

Remiss efter remiss skrevs ut och tider fixades så att jag skulle få rätt svar och gärna samma dag.

Tillslut hamnade jag hos Käkkirurgin - tandspecialisten. Efter en röntgen kunde dom bekräfta en allvarlig inflammation under en rotfylldtand. Inflammationen kan bli riktigt allvarlig men än så länge är det under kontroll.

Eller det var.

Imorse när jag vaknade efter en natt med hur mycket värk och smärtstillande som helst kom jag upp och tittade mig själv i spegeln..

Båda ögonlocken var svullna som bara den.

Kinden hade nog vuxit sig 3 ggr så stor. 

Jag kunde inget annat än att gråta , både över hur hemsk jag såg ut men också åt smärtan.

Kom in till maken som stannat hemma idag för att hjälpa mig.

Han hjälpte mig att ringa tillbaka till käkkirurgin och pratade med en sköterska som jag hade igår.

Hans beskrivning utav mig var

 - Ser ut som hon gått 7 ronder mot Mike Tyson.

Fick veta att jag skulle hoppa i bilen och komma in igen.

Väl där bedövades skiten, skars upp och en plastbit stoppades in i hålet för att få det att andas och släppa på trycket.

Nu går jag med ett hål i munnen och väntar på att antibiotikan skall hjälpa såpass så att kinden börjar gå ner i storlek igen.

Och under tiden hoppas jag att det går ner snabbt så jag inte behöver avboka min handoperation som jag har på tisdag.

Linda

Ljuvliga Lila

Efter att ha suttit och virkat på en del projekt fick jag för mig att prova på att sticka istället.

Har planer på ett kommande projekt inom stickning men ville värma upp mig lite först och ev minnas lite från förr.

Jag har alltid tyckt om handarbete.

Och pysslade en del med det i min ungdom...

Va härligt det lät då.

Gammal som gatan är en.

Efter att ha köpt hem garn, stickor och mönster blev det dessa små tossor.

Eg var dom tänkta till Thea .- Som har ärvt mammans fötter och ligger på en 20 i storlek trots att hon blir 2 i år.

Dessa skulle kanske passa bättre till en med storlek 18-19.

Håll utkik, Tanken blev ju nu då att lotta ut dom.

Färgen kommer inte alls till sin rätt.

Detta kort är utan blixt, med blixt blev dom ljusblå vilket inte stämmer för 5 öre.

Färgen är lik en underbart lila ljung.

Funderar även på att provsticka dessa i vuxen storlek. 
Hur gosiga som helst i Ullgarn.
Varmt och gott om fötterna.


Linda

Like a Glove

Trots att det oftast är en si så där  -10 grader ute börjar som sagt våren krypa sig in i nerverna.

Börjar bli lite trotsigt otålig och vill ha sol och värme.

Nu!!

Helst igår redan.

Årets fröer står planterade på fönsterbrädan.

Nu är det vårens och sommarens mode som spanas in.

Köps, provas, skickas tillbaka och köps nytt!

Lite som fått komma in i garderoben är dessa fynd från Hm . 

 Tunikan är i en sådan där härlig -" what color is it" färg. En blandning mellan mörk choklad brun, svart och grå. På hemsidan heter den dock mörkgrå.

Mer väntas hem.
Eftersom jag genom årens lopp har fått acceptera att jag har en viss för kärlek till blått så blir garderoben även detta år följt av en blå tråd.
Eg tycker jag inte om blått. 
Men som sagt av någon konstig anledning är det det som hamnar i både garderoben och inredningen..
Och visst det ger mig nog någon typ av lugn..
Men att det är favorit färgen skulle jag aldrig säga.


Däremot passar kanske ordspråket bättre på att beskriva situationen
 - Actions speak louder than words.

Linda

Ett tragiskt öde

Fick igår reda på att Min brors bror dött.

Vi är en ganska splittrad familj i grunden. 

Många halvsyskon och en del låtsas syskon.

Mina tankar finns hos min bror och hans barn. 

Det är förmodligen dom som lider mest i detta.

Hoppas att det klaras upp och att rätt person får rätt straff.

Blått blir Vitt blir Brunt

Strax innan jul fick Milo man sig en ny säng.

Jag hade ju lovat maken att inte göra om förra julens misstag

- att åka på mellandagarna till Ikea när det var tonvis med snö ute och handla möbler.

Så jag gjorde det innan jul denna gången istället ;-)

Sist resulterade handlingen i att vi kom hem med en fylld bil, men ingen som helst möjlighet att köra upp till dörren. Istället fick vi hala och dra dessa fördömda paket på en plastpåse upp för backen.

Denna gång kom jag upp för backen, fick hjälp av grannens make att lyfta in paketet från bilen och började montera..

Det var ett helvete!!

Ensam med 3 barn (maken var på skidresa) sängen skulle monteras upp i hemlighet.

Det gick ju inte riktigt som planerat.

Om jag ska berätta den riktiga sanningen så slutade det väl eg med att maken fick komma hem från skidresan och montera säng.

Nu var jag alldeles för ärlig. 

Ett ögonblick av svaghet!

Från början såg sängen ut så här. 

I mellandagarna stannade barnen kvar hos mormor och morfar och arbetet kunde så sakta börja.
Sängen blev vit. 
För ovanlighetens skull menar jag.
Milton vill ha den brun säger han.
Men nää där går gränsen.
Svart kanske. Bara kanske, ev i så fall när nya rummen är klara.
Dock är den inte klar och nu inväntar vi nästa tillfälle då mamman min känner sig så ok i handen att hon kan ta barnen en helg.
Då ska den målas klar.

Under sängen har jag hängt upp ett stormönstrat tyg, Milo man har sedan yttepytte liten haft någon förkärlek till grönt. 

Och då fick det bli det!

Mamman älskar, ja verkligen älskar turkost..

Eftersom killen inte är så himla stor, varken i ålder eller storlek 

satte vi upp ett par handtag på sängen för att han lättare skulle kunna ta sig upp och ner.

Det funkar riktigt bra faktiskt.

Makens idé och jag var väl inte den lyckligaste i stan när jag sa ja till att Milton säkrare skulle kunna ta sig upp och ner.

Men jag får erkänna så här i efterhand att det blev inte så fruktansvärt fult som jag trodde.

Gud vilket svagt ögonblick jag är i. 

Det är väl riktig tur att maken inte läser min blogg om jag inte tvingar honom.

Att erkänna att han har rätt och jag fel...

Det är stora grejor det!!

Linda

I Kärlekens Tecken

Alla hjärtans dag var ju i måndags. 

Vi "firade" inte på nåt speciellt sätt.

Jag njuter mer av att få en blomma på en annan dag. 

Det känns så konstlat att tvinga fram en blombukett eller liknande bara för att det ska vara så.

Det vi gjorde var att äta Iransk mat. 

Maken älskar maten från sitt hemland.

Igår kom jag hem med presenter till hela familjen.

Milo man skulle ju firas för att ha klarat det här blöjslutandet så bra.

Maken (och jag) fick en fin fin orkidee, orkideen var till mig, färgen på blommorna till maken ;-)

Foton : Linda 

När jag ställde blomman i fönstret bredvid min gamla - ca 6 år gammal märktes en klar skillnad. 
Min gamla som jag tror mått bra mår nog inte så bra iallefall.
Nu står den på vattning och jag hoppas den rycker upp sig.


Från bottenvåningen hörs en massa skrik. 
Sholas pyamas party pågår för fullt.
Resten av familjen sover och själv är jag nog hög på koffein.
En kopp spontan kaffe med grannen gjorde att jag nog blev överdoserad.
Hoppas på att kunna somna någorlunda idag iallefall.


Ibland ramlar det in lite kommentarer.
Dom är riktigt uppskattade. 
Så det värmer att se att ni som är här och läser faktiskt vågar sätta ett namn/ sida på er.


Kram Linda